Johansson är ingen given elva. Potter har inte byggt det här laget runt honom. Men en back som känner till varje hörn av de här planerna — hur gräset ligger, hur bollen studsar i Dallas-hettan — det är ett litet kort att ha i handen. Fotboll handlar om marginaler, och lokal orientering är en marginal.
Det som oroar mig mer är vad som händer om Kulusevski inte är hundra. Sverige mot Japan och Nederländerna kräver bredden på ytterpositionerna. Elanga svarade upp i playoff, det ska han ha, men Sverige behöver fler ben att stå på om det kärvar. Potter har byggt en omklädningsrumskultur som faktiskt fungerar — Lindelöf pratar om det, spelarna pratar om det — men kultur vinner inte matcher om alternativen tar slut.
Jag har sett landslag krympa ihop när skadeoro slog mot truppen. Det händer snabbt. En spelare börjar skydda sig, en annan tappar flytet. Mot Tunisien klarar Sverige sig troligen igenom även med halvt fokus. Mot Holland gör man det inte.
Johansson representerar något lite udda i den här truppen — en spelare vars vardag är MLS, inte Premier League eller La Liga. Jag är inte det minsta säker på att det spelar roll på planen. Men jag är nyfiken på om Potter använder honom. En tränare som litar på spelaren i rätt läge, inte den spelaren med störst lön. Det skulle säga en hel del om det här landslaget.
VM avgörs sällan av de bästa spelarna. Det avgörs av vem Potter väljer att lita på när det verkligen gäller.
